Dämonpodden

No vampires remain in Romania. De har flyttat till Wismar allihopa. Vi tittar på vampyrfilmen som startade hela grejen, F.W. Murnaus NOSFERATU från 1922 och sedan på Werner Herzogs omtolkning av den klassiska historien som en pandemifilm 1979. Är vampyrerna lika läskiga som skådisarna som spelade dem? Och har en av filmerna slagit rekord i antal skådespelande råttor? Detta och mycket mer i veckans avsnitt.

Det var ju påsk nyss och det handlar visst framförallt om nån gammal kändis som heter Jesus och inte alls om harar och ägg. Så vi tittade på två av filmerna om den här Jesus, även om han i den ena får stå lite i skymundan av den helige Brian.

Gulllermo Del Toro tar sig an en av Arons noir-favoriter i sin nya, Oscarnominerade remake av NIGHTMARE ALLEY. Men var tivolit läskigare förr? Kan Bradley Cooper vara sympatisk? Och är "spasse" faktiskt en vedertagen svensk översättning? Detta och mycket mer.

Vi satte oss ner och gjort det svårgörliga att se på två osynliga män som separeras av nästan 90 år. Vi diskuterar extrema skillnader i ton, genre och tempo mellan de två filmerna men också hur båda tar olika bitar av H.G. Wells originalhistoria med sig på färden. Gäster är Fredrik Adolvsson och Erik Fransson.

Vi kickstartar denna tredje säsong "på riktigt" med en titt på en nyinspelning som vi nästan kände det var vår plikt att hantera: under vår första säsong talade vi länge och väl om Ingmar Bergmans episka, legendariska TV-serie SCENER UR ETT ÄKTENSKAP. Och i höstas kom det en amerikansk nyinspelning där Oscar Isaac och Jessica Chastain har tagit över Liv Ullmanns och Erland Josephsons roller. Hur står sig skådespelargiganterna mot varandra? Hur mycket har behövt ändras i manus eftersom 50 år skiljer varianterna från varandra? Och har jänkarna någon som helst chans att stå sig väl jämfört med Ingmar?

Vi är tillbaka! Och åter igen har vi samlats för att dricka öl och slå våra kloka huvuden ihop för att försöka gemensamt bestämma vilka år 2021 års 20 bästa filmer var. Det tog några timmar.

Vi avrundar vår säsong som haft fokus på de kvinnliga filmskaparna med lite diskussion om favoritfilmer, favoritavsnitt och vad som inte riktigt har hållt klassen. Och så ser vi fram emot nästa säsong och sjunger lite schlager.

Två filmer om att överleva folkmord. I QUO VADIS AIDA får vi en skärrande blick inifrån under de dygn som folkmordet i Srebrenica skedde. I SEVEN BEAUTIES blandas komedi och terror när en italiensk småskurk flyr kriget men landar i ett av tyskarnas läger. Det här är vårt sista ordinarie avsnitt i säsong 2, men vi återkommer men ett specialavsnitt där vi sammanfattar hela resan.

Kolonialism var kanske inte ett sådant där jättebra påhitt med facit i hand. Men det hände och förändrade världen för alltid, bland annat i Kamerun och på Tasmanien där veckans två filmer, Claire Denis CHOCOLAT och Jennifer Kents THE NIGHTINGALE, utspelar sig.

Nu har Marvel-filmerna kommit så långt att hela TVÅ STYCKEN har regisserats av kvinnor. Så då har det blivit vår tur att ta oss an det senaste decenniets största filmdiskussion: Superhjälte bra? Superhjälte dålig?

Det är inte så roligt att åka in på kåken, men är det roligare att komma ut? I Pirjo Honkasalos BETONGNATT följer vi två bröder varav den äldre spenderar sina sista dagar i frihet. Och i Lynn Sheltons OUTSIDE IN möter vi Chris som förlorat 20 år i fängelse och som därför på många sätt fortfarande är mentalt ett barn även fast han snart ska fylla 40.

Vi pratar om kvinnliga regissörer på stumfilmstiden, och eftersom filmerna gärna var lite kortare då så snackar vi om tre filmer istället för de vanliga två (alla tre går att hitta på YouTube). Björn gjorde även en kortare intervju med filmexperten Shelley Stamp om HYPOCRITES-regissören Lois Weber och vilken roll hon spelade i filmhistorien.

Vi tittar på två filmer om köns betydelse och fluiditet. I ORLANDO samarbetar Tilda Swinton och regissören Sally Potter för att få Virginia Woolfs klassiska berättelse om evigt liv och könsbyten att fungera som film och i TOMBOY berättar Celine Sciamma en vardagsnära berättelse om en 10-åring som döpts till Laure men som hellre vill vara Mickäel.

Det har blivit dags att ta en närmare titt på den s.k. rape & revenge-genren, en omdiskuterad kvarleva från 70-talets exploitation-våg. Det gör vi genom att titta på Coralie Fargeats blodiga (VÄLDIGT blodiga) REVENGE och förra årets Oscar-belönade PROMISING YOUNG WOMAN.

Alma Vuorinen gästar när vi pratar om två äldre filmer om att ha för många kvinnor i sitt liv. Ida Lupinos THE BIGAMIST är ett på många sätt typiskt Hollywood-melodrama som uppbådar gott om sympati för personer som kanske inte alltid får det. I LE BONHEUR tar Agnes Varda ut svängarna betydligt mer och levererar en film som kanske är en romantisk komedi men kanske också en skräckfilm?

Vi tittar på två lite mindre traditionella porträtt av den amerikanska västern: I MEEK'S CUTOFF visar Kelly Reichardt hur jobbigt det kan vara att gå vilse längs med The Oregon Trail och i THE RIDER använder sig Chloe Zhao av faktiska cowboys för att visa hur de lever nu för tiden. Björn får sjunga Cowboy Junkies också.

Två filmer som vann sina huvudrollsinnehavare varsin Oscar för Bästa Kvinnliga Huvudroll och två filmer där huvudrollerna i fråga behöver hantera sina handikapp utöver allt annat drama som befaller dem. Men en av dessa filmer har åldrats ordentligt medan den andra fortfarande känns närmast tidlös.

Det fanns nya dokumentärer om två unga tjejer som definierade det tidiga 00-talet, Paris Hilton och Britney Spears, och deras förhållande till kändisskap och trauma. Men är Alexandra Deans THIS IS PARIS en dokumentär eller är det marknadsföring och är Samantha Starks FRAMING BRITNEY SPEARS en riktig dokumentär eller ett upphausat Uppdrag Granskning-avsnitt? Allt detta och mycket mer (inklusive Kalles största inspelade brainfart) denna gång i Dämonpodden.

Arbetarklassikern WANDA från 1970 får sällskap av den nyare klass-studien DEN ANDRA MAMMAN från 2015 när det har blivit dags att diskutera vem som har, vem som får och vem som förmodligen lyssnar på Billy Bragg och Dan Berglund.

Två komedier med queer-teman behandlas, en i den mer satiriska ådran, en mer i stilen "vi har en videokamera och inget bättre för oss".