Dämonpodden

På vår andra anhalt i vår Jorden runt-resa besöker vi Palestina, ett land som de flesta kanske främst tänker på som en del av en ständigt pågående konflikt. Men med dessa filmer lyckas filmskaparna ge spännande, annorlunda och till och med roliga karaktärsporträtt av människorna som lever sina liv i landet.

RESAN HAR BÖRJAT! I vår fjärde säsong ska vi ta oss Jorden runt på 80 filmer och uppmärksamma 40 olika länder som får representeras av två filmer var. Vår första anhalt är vårt grannland Norge, där Norge-boende Ellen Färm hjälper oss hantera Joachim Triers genombrott OSLO 31 AUGUSTI och den allra mest folkkära norska giganten: Ivo Caprinos FLÅKLYPA GRAND PRIX.

För sjätte året på raken samlades Dämongänget för att skratta, gråta, gräla och diskutera sig fram till vilka som förra årets allra bästa filmer .

I detta avsnitt som definitivt var mer spontant påkommet än de flesta andra spenderar Fredrik och Kalle en kväll tillsammans i väntan på sina vänner. De dödar tiden med att dricka öl och rangordna de 37 filmerna i Marvels cinematiska universum från den sämsta till den bästa. OBS! I och med spontaniteten kan det hända att redigeringen är något mindre genomarbetad än i andra avsnitt.

Vi avrundar vår långa tredje säsong med att leka en liten lek där vi får sammanfatta våra favoritfilmer från säsongen och kanske tala lite om vad vi har lärt oss om remakes, vilken som är den bästa remaken och om det i stort sett är statistiskt säkerställt att den tidigare versionen nästan alltid är den bättre versionen. Vi återvänder 2026 med vår fjärde säsong där vi ska ta oss Jorden runt på 80 filmer!

För att knyta ihop säcken för denna säsong om remakes och olika versioner av samma historier så slutar vi där vi började: med ett försök att göra om Ingmar Bergmans verk som TV-serie. Denna gång återvänder vi till den trolösa trion, den mycket självbiografiska berättelse som Bergman skrev och som först regisserades av Liv Ullmann, nu tillbaka i Tomas Alfredssons tappning som SVT-serie. Och precis som när vi pratade om filmen för nästa sex år sedan (!?) får vi tillbaka Arons bror Staffan för att delta i diskussionen.

Ni som har behövt vänta i månader på detta avsnitt har säkerligen synts på gator och torg när ni ropat att "DET ÄR ROBIN HOOD JAG VILL HA!" och nu är det Robin Hood ni ska få. Ganska mycket också, för det blev ett ovanligt långt avsnitt när vi diskutera mannen, myten, legenden (mer bokstavligen än hur man brukar använda det uttrycket). PRINCE OF THIEVES är säkert en film som många växte upp med på 90-talet men vi vill även slå ett slag för den något ovanligare varianten ROBIN AND MARIAN, med Sean Connery och Audrey Hepburn som titelkaraktärerna på äldre dagar.

Vi frångår de raka nyinspelningarna och tittar mer på ett fall där den äldre filmen helt klart varit en stark inspiration för den nyare, och ser på hur Georges Franjus skräckklassiker EYES WITHOUT A FACE måste varit en film som Pedro Almodovar tittade en hel del på när han planerade THE SKIN I LIVE IN. Besatthet, kärlek och kirurgi i två oerhört intressanta och mångbottnade rysare!

Många är vi nog som växte upp med Disneys variant av Skönheten och odjuret men det är såklart en saga som filmats många andra gånger. Den här gången jämför vi Disneys bekanta variant med Jean Cocteaus franska efterkrigsversion från 1946 och Juraj Herzs tjeckoslovakiska Sovjet-tolkning från 1978. Alla intressanta, alla ganska olika varandra. Och så får vi ju chans att debattera vilket odjur som är... charmigast.

WHAT IS THE LAW? H.G. Wells historia om doktor Moreau och hans försök att skapa hybrider mellan människor och djur har filmats många gånger, men det finns ju en sann klassiker och en annan ökänd kalkon bland dessa filmatiseringar så naturligtvis valde vi att diskutera dessa två. Kom med en stund och häng med Charles Laughton, Val Kilmer och Hyena-Pig!

För femte året på raken samlades vi strax efter nyår för att bestämma vad det nyss avslutade årets bästa filmer var. Detta år kunde alla fem ordinarie Dämonpoddare vara med och därmed utökade vi från en Topp 20-lista till en Topp 25-lista. Det tog en stund att bestämma listan.

När vi spelade in det här avsnittet om amerikansk politik hade det amerikanska valet i november 2024 ännu inte skett, men vi hade nog på känn vad som skulle komma att hända. Nu när våra värsta föraningar blev sanna är det nästan än mer intressant att se dessa två klassiska satirer om amerikansk politik i skenet av en lika bisarr verklighet.

Det tog en liten stund att få ut denna konversation om 2 x John Blackthorne och hans upplevelser i 1600-talets Japan i flödet, men nu är vi äntligen här och redo att diskutera allas favoritserie från i våras (och för vissa av oss från våran barndom). Med oss har vi vår favorit, Rikard Söderlund.

Vi får be er som längtade efter samuraisnack att ha ytterligare tålamod: vi kände behovet att slänga in ett bonusavsnitt tillägnat vår bästa och mesta lyssnare Ellen Färm som önskade ett avsnitt om hundfilm. Så vi pratade i några timmar om filmvärldens allra mest älskvärda vovvar: Lassie och Cujo.

Buster Keaton är en av den vita dukens allra mest kända komiker, en av de "tre stora" som fick publiken att skratta som allra mest för hundra år sedan. Pierre Etaix är kanske lite mindre känd, förutom möjligen i Frankrike, men där fick han publiken att skratta under 60-talet med sina komedier som ibland var tydligt inspirerade av stumfilmskungarna. Vi tittar på en av Busters klassiker, SEVEN CHANCES och den av Pierres filmer som är mest tydligt inspirerad av Buster: LE SOUPIRANT eller FRIAREN.

Richard Starks gangsterkaraktär Parker har filmats ett par olika gånger, och vi har tittat på två filmatiseringar av den första Parker-boken THE HUNTER: Lee Marvin i POINT BLANK och Mel Gibson i PAYBACK. I ingen av dessa filmer får han behålla namnet utan han är Walker i den ena och Porter i den andra, något som inte alls blir förvirrande vid olika tillfällen i avsnittet.

Många är vi som uppskattade Andrew Haighs ALL OF US STRANGERS när den kom till svenska biografer tidigare i år. Men några har kanske missat att den är byggd på en japansk roman från 80-talet och att den romanen redan filmats en gång, just i Japan på 80-talet. Så vi letade upp Nobuhiko Ôbayashis THE DISCARNATES på archive.org och jämförde med den nya filmen. Det blev en intressant diskussion om sex, sorg och spöken i både öst och väst.

Fenomenet att en lyckad film från resten av världen nödvändigtvis ska behöva filmas om av Hollywood är lika gammalt som Hollywood självt. Men sällan har det fungerat lika bra som när William Friedkin, efter sin succé med Exorcisten, bestämde sig för att göra om en av världens mest spännande filmer, FRUKTANS LÖN. Det går att argumentera för att resultatet, SORCERER, är den mest lyckade av alla Hollywood-remakes och bara det är ju anledning nog att snacka om dem båda två.

GRRRARWRRWRGH! Det har gått 70 år sedan monstrens konung, Godzilla, stampade in på scenen och krossade hela Tokyo i bara farten. Så vi ville ta tillfället i akt och titta tillbaka på filmen som startade det hela, Ishiro Hondas GODZILLA från 1954 och på en av de senare försöken att starta upp det hela på nytt, Hideako Annos SHIN GODZILLA från 2016. Vi tar även en närmare titt på hur amerikanerna klippte om originalfilmen för att inte få att den att handla riiiiktigt lika mycket om den där bomben de hade släppt på Japan. Så de klippte bort de jobbiga bitarna och klippte istället in Perry Mason som tittar på och kommenterar när Godzilla stampar omkring.

Många är de nyinspelningar vi diskuterat, men mer ovanligt är att en och samma regissör bestämmer sig för att göra om en film som de redan gjort. Men precis det gjorde den gode Alfred Hitchcock. När han på 50-talet hade fått sådan status i Hollywood att han nu hade tillgång till större budget och kändare skådisar bestämde han sig för att göra om en av sina mindre kända brittiska filmer från 30-talet, MANNEN SOM VISSTE FÖR MYCKET. Men var det andra gången gillt eller är vi kanske mer förtjusta i den mindre, svartvitare, tajtare varianten från 30-talet?