Fasad

Året är 1929 och Elin Wägner skriver på en text inför Stockholms utställningen, den utställning som ska lansera Funkisen. Texten hon skriver har rubriken Revolution. "Vi äro i allmänhet mycket rädda för revolution. När den hotar på den politiska vägen, står hela Sverige med fälld bajonett för att passa uslingen, där den väntas komma. Här tänker jag inte på de så kallade hemmabolsjevikerna, långt därifrån. Inte på något som har med politik, med statsskick eller med ekonomisk omvälvning att göra. Det är bara fråga om ett nytt betraktelsesätt och en ny åskådning, om övergång från individualism till kollektivism, eller vackrare uttryckt: samarbete.  Att bo tillsammans och samarbete är en gammal ide, närmast uråldrig. Som en röd tråd löper den genom mänsklighetens historia. I veckans Fasad berättar arkitekten Katarina Bonnevier om journalisten Elin Wägner och de rum som är till för gemenskapen. Vi berättar om arkitekten Ingela Blomberg som var med och drev fram en ny boendeform, BIG, bo i gemenskap. I Studion hö

Måste en linje vara rak? Måste en byggnad vara symmetrisk? Arkitekten Katarina Bonnevier följer Niki de Saint Phalle genom 1900-talet. Niki de Saint Phalle, konstnären som aldrig ritade en enda rät linje. Niki De Saint Phalle var kvinnan som satte Moderna Museet på världskartan genom att skapa en katedral i formen av en kvinna. En kvinna  att gå in i, med biograf, utställningsrum och mjölkbar - hon blev till ett eget rum i rummet. Ingången var genom hennes sköte - hon lockade besökarna med sitt begär. Den böljande fasaden, kroppens utsida, är målad i starka färger och geometriska mönster, insidan är nästan helt svart.  Men Niki de Saint Phalle ritade även hus, döpta till fåglarnas dröm ruvar de fortfarande än idag uppe bland bergen i södra Frankrike. Och i norra Italien byggde hon på sitt livsprojekt. En park. Tarot Garden. I parken finns de mytologiska tarotkorten gestaltade som enorma byggnader. Själv bodde hon i Kejsarinnans. Trädgården hon skapade var starkt påverkade av karnevalen. Gatans tillfälliga a

Året är 1928. Virgina Wolf står i en sal med röda sammetsgardiner på universitetet i Cambridge. Framför henne sitter de kvinnliga studenternas förening. Virginia Wolf berättar för sin publik om kvinnan och romanen. Om det egna rummet. Det är det egna rummet, menar Virgina Wolf, den egna arbetsplatsen i kombination med en egen ekonomi som kommer det göra det möjligt för kvinnor att skapa, att bryta sig loss från männen. Föreläsningen blir sen en politisk pamflett. A room of ones own. I veckans program tar arkitekten Katarina Bonnevier en serie olika egna rum. I  bostadsstatistiken är en ”rumsenhet” minst 7 m². Enligt ”norm 3”, formulerat av Boverket (myndigheten för samhällsplanering, byggande och boende) ska det bara bo en person per rum i en bostad, dessutom ska det finnas kök och vardagsrum - bor det fler i varje rum betraktas hushållet som trångbott.  Men ett eget rum kan vara så mycket mer än så. Vi besöker det mytomspunna huset Charleston, där Virginia Woolfs syster gjort ett helt hus till ett konstver

Vad är det som gör att så många hem är klädda i vitt? Varför är alla våra rum vita? Var kommer den vita färgen ifrån? I veckans program tar arkitekten Katarina Bonnevier oss till 1893. Till den stora världsutställningen i Chicago. Under sex hektiska månader besökte 27 miljoner människor utställningen som hade formen av en stad som byggts upp enbart för utställningen. En stad som byggts upp av 40 000 arbetare under två år. I staden kunde besökarna vandra längs med huvudgatan, The Midway Plaisance och beskåda civilisationens framsteg - här var länder från hela världen som visade upp sina tekniska, ekonomiska och kulterella landvinningar. Det som utmärkte staden var dess färg. Varenda en av de 300 husen som byggts upp var vita. De skulle representera renhet, ett vitt ark, civilisationens höjdpunkt. Den vita febern är som starkast här, några varma sommardagar i Chicago 1893. Snart kommer vitheten sprida sig över världen, flytta sig från fasaderna, ta klivet in genom farstun och färga våra hallar, kök och sovrum

Vi putsar fasader tillsammans med Roger Gustavsson och Piotr Salawa, vid Sveriges högsta kontorsbyggnad. Och vi berättar om Minareter och tillsammans med arkitekten Jennifer Mack så diskuterar vi tysta minareter och störande kyrklockor. Tidigt på hösten 1964 lyser ett apelsingult tält upp som en kinesiskt lykta långt ut i havsbandet, på en liten kobbe i Finska viken. Inuti tältet sitter författaren Tove Jansson och slutredigerar ett manus till en bok hon kommer att döpa till Pappan och havet - boken handlar om längtan efter uppbrott, längtan efter en fyr - att få bo högt upp i ett torn omgivet av ett hav. Tove Jansson bor och arbetar i tältet medan hon och hennes flickväns hus byggs en bit bort. I en liten sänka hukar huset, med obruten havsutsikt i varje vädersträck. I Fasad den här veckan berättar arkitekten Katarina Bonnevier om Tove Jansson och hennes torn som skapades i fantasin. Men vi berättar också om verklighetens torn, vi möter Sveriges första kvinnliga fyrmästare, som också är Sveriges sista fyrv

När Selma Lagerlöf kommer ut som lesbisk 50 år efter sin död, när hennes efterlämnade brev får öppnas vid kungliga biblioteket i Stockholm 1990 så uppdagas ett rikt kärleksliv. Ett kärleksliv där Selma Lagerlöf skriver kors och tvärs över breven till sina två stora kärlekar, författaren Sophie Elkan och lärarinnan Valborg Olander. Det är alltid Selma Lagerlöf som är i centrum. Selma på sin herrgård Mårbacka. Herrgården spelar i själva verket en huvudroll i dramat. Bakom huvudbyggnades storstilade fasad kunde dom leva det intima liv som tidens regelverk inte tålde. I veckans Fasad berättar arkitekten Katarina Bonnevier hur Selma Lagerlöf lyckades finta hela sin samtid, genom att klä upp Mårbacka till en herrgård - med puts och pelare skapade hon en sorts powersuit. En powersuit som distraherade alla som kom och besökte och som gjorde det möjligt för Selma att leva i ett samkönat boende. I dagens fasad berättar vi genom Mårbackas arkitektur de historier om Selma Lagerlöf som Selma av sin samtid var oförmögen

Om våtrummens arkitektur. I veckans program utforskar vi våtrummens arkitektur. Badrummet är idag standard, men det har inte alltid varit så. Hela 1800-talet är ett smutsigt århundrade som åtgärdades först med offentliga bad. Bad där herrar och damer badade åtskiljda och därför inte behövde några kläder. Man badade nakna tillsammans. Idag är badrummet det enda av bostadens rum som är tillägnat våra avklädda kroppar. Dom praktiska bestyren, där vi tvålar in oss, schamponerar håret, borstar tänderna, men det är också  ett rum tillägnat njutning, vi duschar med ett ragg, vi glider ner i ett varmt bad. Vatten och erotik är intimt förknippade med varandra. I det här programmet utforskar arkitekten Katarina Bonnevier dom fysiska och själsliga behoven av att bada. Vi samtalar med konstvetaren Patrik Steorn om nakenhet och hör hur journalisten Jane Magnusson blev besatt av konstsimmerskan Esther Williams. Och Lars Nygren berättar om hur det som idag kallas Fredhällsbadet växte fram på ”Svältholmen”, Kungsholmen i c

Husen som byggdes för sommaren. 1938 sker något fullständigt revolutionerande i Sverige. Tiden är mogen att införa lagstadgad ledighet för alla arbetare; rätt till 2 veckors betald semester. Arbetarklassen vinner äntligen den fritid som ger möjlighet att byta miljö och få perspektiv på sin vardag. Enligt tidens ideologi anses förströelse göra människor förströdda, kortsiktiga nöjen göra människor nervösa. Aktiva nöjen, segling, camping- och cykelsemester, är det bästa. Runt om i landet, längs älvarna, vid sjöarna och i skogsbrynen, öppnas det vandrarhem, byggs det sportstugor och fritidshus för ett aktivt friluftsliv. Ny teknik och nya material gör att det går att bygga både billigt och lätt. Masonit, en träfiberskiva, används flitigt och du kan fortfarande se enkla så kallade "masonitstugor" på badorter som t.ex. Tylösand som byggdes ut på 30- och 40-talen. Fritidshusen saknar bekvämligheter, det ska vara utedass och vatten som hämtas i brunn. Tidigare, innan 1938 var det bara den välbeställda medelklassen